Idag är en sån dag när jag bara känner mig trött på hela mänskligheten och ibland undrar hur folk tänker. Idag påväg till jobbet tog jag bussen som vanligt, det är alltid samma folk på bussen varje morgon förutom idag. Det kom på en dam på bussen som gick fram till mig och sa; - Flytta på dig jag måste sitta ner. Platsen bredvid mig var tom och jag sa snällt att hon får gärna sitta bredvid mig. Men hon bad mig ändå att flytta på mig igen. Att jag inte ställer mig upp för en äldra dam sa hon var så typiskt ungdomar, att man ska lämna plats för de som är äldre och sjuka.

Där sitter jag på bussen, med världens magont då min endometrios ibland gör att jag får smärtskov som gör det knappt möjligt för mig att stå upp. Helst hade jag lagt mig på golvet i bussen i fosterställning pga den höga smärtan jag kände just då. När damen säger att JAG ska lämna plats för henne då HON är äldre och sjuk så brast det för mig. Jag ställde mig upp, med tårar i ögonen pga smärtan i min mage och flyttade på mig samtidigt som jag sa, - Förlåt jag visste inte att bara för man är gammal så har man ensamrätt på att sitta ner. Att jag själv är opererad för några månader sedan och har extrema smärtskov, daglig kronisk smärta så har väl även jag rätt att sitta ner? Bara för att jag är ung innebär det inte automatiskt att jag är frisk. Jag flyttade på mig, bytet plats med tårar i ögonen och personen bredvid mig där jag sätter mig istället, även hon en lite äldre dam kollade på mig, log ursäktande och bad om ursäkt för damen hon inte ens kände och klappade mig på benet och sa. Du är inte ensam, mitt barnbarn är även hon ung men sjuk, sitt här bredvid mig och tänk inte mer på damen, hon är bitter på livet och det är inte ditt fel.
Jag kollade tillbaka på damen, log och sa tack, torkade tåren och tänkte inte mer på saken förrän jag kom till jobbet.

Man vet aldrig vad en annan människa går igenom. Jag är inte bitter på damen som envist var tvungen att sitta ensam på 2 platser trots att hon kunnat sitta bredvid mig. Att hon var så uppslukad av sig själv och inte kunde känna empati eller förståelse för någon annan än sig själv är inte mitt fel. Jag är inte arg eller bitter på henne för jag har ingen aning om varför hon sa som hon sade. Hon kanske måste sitta ensam på 2 stolar pga någon anledning jag inte vet om. Efter att ha jobbat med människor i så många år så har jag lärt mig vilka typer av folk det finns och alla beter sig eller gör på ett sätt utav en anledning. Man ska aldrig döma någon på förhand och även om man kanske inte alltid kommer förstå varandra så får man försöka ta det med ett leende och förklara sig och vara så tillmötesgående och empatisk som man själv kan vara.

Vad jag ville säga efter denna morgon är att var snälla mot varandra, döm ingen som du inte känner för du har ingen aning om hur deras morgon, dag, vecka, månad eller år har varit. Försök att vara öppen och förstående emot alla så gör du en skillnad i världen.

Empati är en av de finaste egenskaper en människa kan ha. Var rädda om varandra, bekant som främling. <3

Som jag prata om i mitt förra inlägg, allt handlar om balans här i livet. Därför kunde jag sätta mig efter jobbet och ta en god fika och unna mig en chokladboll efter min smörgås. Som jag skrev igår så har jag kommit igång med träningen och börjar bli mer hälsosam, från och med nu gör jag mer aktiva val om vad som gör att jag ska må bra eller må bättre.

Efter ett riktigt hårt ben/rumpa pass igår med min vän Julia så kunde jag med gott samvete slå mig ner på cafét på sankt eriksplan och unna mig en chokladboll, så himla god var den. Såklart var Alex och Aron med och efter café besöket var det dags att fixa håret. Jag har sån tur att gå till världens bästa frisör på Fem Saxar vid sankt eriksplan, att hon även är min svärmor är ju bara ännu trevligare. Det blev färgning av utväxten och lite klippning på det. Det bästa jag vet under frisörbesöket är när de masserar hårbotten och det är så skönt att man börjar känna sig lite sömnig och slappnar av. Lika nöjd som vanligt gick jag hem därifrån och på vägen hem från kristineberg och tunnelbanan fick Aron springa lös i snön. Finns nog inget denna hund älskar mer än snö. Han skuttar runt och ser otroligt söt ut och jagar snöbollar och bara njuter av livet fullt ut. Tänk vad livet är bra som hund.

Nu sitter jag här i soffan, med en ansiktsmask och käkar en morot. Allt handlar om balans här i livet och just nu mår jag som en kung. Imorgon ska jag träna med Alex och jag tror verkligen att detta med träning kommer fungera 3 gånger i veckan och till sommaren ska jag vara en bra bit på vägen dit jag vill vara. Stark, snyggare och må bättre både i kroppen och i huvudet!

Hoppas er dag har varit lika trevlig som min. Har det snöat hos er hela dagen för det har det gjort här! Så vitt och fint ute. Nu ska jag snart tvätta bort ansiktsmasken och kolla nån bra serie innan jag ska somna för dagen. Med dessa rutiner går jag upp 06.45 varje morgon och lägger mig senast 22.30, sömn är det bästa jag vet.

Jag har aldrig varit tjejen som räknar kalorier, tvekar om jag ska ta en bulle till min chai latte utan kan trycka i mig en hel chips påse till min favoritserie en måndagskväll. Jag har alltid vart den smal-mulliga tjejen med päronformad kropp. Har höfter och rumpa och är smal upptill. Jag har aldrig riktigt brytt mig om min extra rumpa jag har. Inte heller mått särskilt dåligt över att jag är rätt onyttig och så, förrän nu. För nu har min kropp ändrat sig och jag kommer inte längre undan med mina dåliga vanor.

Jag har alltid haft turen att vara ''smal-mullig'' och vart ''iform i oform''? Does it make sense? Förstår du hur jag menar? Jag har alltid varit en relativ aktiv tjej som haft egna hästar, fått mycket motion ''gratis'' genom att arbeta i stallet och rida mina två hästar varje dag. Jag har en hund som ger mig vardagspromenad som min vardagsmotion och jag har alltid utan att behövt tänka beställt en pizza, ätit en chips påse och så var det med den saken.

Nu när jag snart fyller 25 år så inser jag att min kropp håller på att ändras och jag kommer inte längre undan med mina dåliga vanor. Jag måste aktivt göra beslut som gör att jag når mina mål, mina tränings- och hälsomål. Jag har sjukdomar som gör att jag lider av kronisk smärta men mycket av detta kan jag må bättre av om jag ändrar min livsstil och tränar för att få en stark och hållbar kropp. Den ska ju trots allt vara med i några år till.

Så nu jäklar! Nu ska jag ta aktiva val som gynnar mitt välmående och hälsa. Jag ska äta bättre, nyttigare så min kropp får i sig alla de ämnen och vitaminer som den behöver. Jag ska träna minst 3 gånger i veckan och mina vardagspromenader med hunden ska bli längre och bättre. När våren kommer så behöver jag inte ta bussen till jobbet utan jag kan ta cykeln. Hissen kan jag skippa och ta trapporna och på så sätt så ändrar jag mitt sätt att tänka och mitt sätt att leva till det bättre.

Jag är så tacksam över att min pojkvän har koll på detta med träning och hälsa och han är flera steg före mig men han blir en del av min motivation till att ändra på mig. Ibland är det svårt att ändra sin livstil och sitt tänk. Jag säger inte att jag aldrig kommer ta den där bullen till mitt chai, trycka i mig en chipspåse på en måndagskväll till min favoritserie eller beställa en pizza en lördagskväll, självklart kommer jag göra detta emellanåt men jag får tänka efter och välja när jag ska unna mig något onyttigt och när jag kan välja något nyttigare istället.

Med små steg kan man ändra sitt tänk och om jag bara tänker vart jag vill vara om 1 månad, 6 månader eller 1 år så håller jag motivationen uppe.
Jag kommer aldrig bli tjejen som galet räknar kalorier eller är superstrikt med allt för jag tror att som allt i livet så behövs det en balans, motsatser och nu är jag så taggad på att börja leva ett hälsosammare och nyttigare liv. Detta kommer jag må bra av både i kropp som i själ. Detta är en investering i mig själv och jag har allt att vinna på detta! Har du något tips på hur man kan behålla sin motivation när man känner att psyket sviker en?