Ett besök på Huddinges Gynakut

Idag vaknade jag klockan 12 och så skönt att kunna sova ut. Denna vecka har vart lite av en pärs. Som jag berättat tidigare lite kort så började jag på ett nytt jobb i juli, ett jobb som jag verkligen älskar!(ska berätta mer om jobbet framöver). När man börjar på ett nytt jobb så är ju inte det första man vill ska hända att man ska vara sjuk och borta från jobbet, därför har jag sedan måndags kämpat mig igenom mitt smärtskov som kom i söndags förra veckan. Jag klarade av att gå till jobbet varje dag hela veckan ut och för ni som har sjukdomen endometrios, kan förstå varför jag så stolt kan säga att jag kämpade mig igenom veckan och fick ingen sjukfrånvaro. Vad jag däremot fick var två besök på Gynakuten i Huddinge denna vecka. 1 gång i Onsdags och då var jag supernöjd med besöket och träffade en otroligt kompetent och duktig läkare som gav mig smärtlindring direkt när jag kom in till Gynakuten och satt ner och prata och diskuterade smärtlindring och min endometrios i säkert 30 minuter innan en undersökning gjordes EFTER administrerandet utav morfin intravenöst.

Igår var andra gången jag var på Gynakuten i Huddinge, på Alex 25 års dag så vi missade hela hans kalas, för Alex ville inte lämna mig ensam på Gynakuten.(har jag världens bästa pojkvän eller?❤️ )

Det andra besöket på gynakuten i huddinge var inte lika bra....

Vi åkte in igår, fredag eftermiddag till Gynakuten på Huddinge sjukhus. Vi kom till gynakuten klockan 17:20 och då tog en sköterska mina värden dvs blodtryck, puls, temp och tog även stick i fingret för att kolla sänka och blodvärde. Allt såg bra ut förutom lite lågt blodtryck, förhöjd puls och mitt blodvärde hade gått ner sedan i onsdags. Men overall, allt var bra! Det togs även en bladder på min blåsa där jag hade kvar urin. Har haft svårt att kissa sedan i måndags men det hade blivit värre sedan i onsdags då det känns som jag inte riktigt kunde kissa klart. Antagligen för jag har så ont att det är svårt för blåsan att slappna av..
Jag ber även nu om smärtlindring från sjuksköterskan men hon säger att hon måste prata med en läkare för att få en ordination.. Hon säger hon ska gå och prata med läkaren direkt. Smärtlindring jag redan tagit under dagen utan större effekt är 4 st oxynorm, en papaverin, alvedon x4 och det har inte hjälp... + min vanliga förebyggande smärtbehandling med 20 mg saroten, 150 mg lyrica + alvedon löpande sedan i måndags.

Klockan blir 17.40 och fortfarande ingen syn av sjuksköterskan eller smärtlindring, jag får dock en värmesäck av undersköterskan och lägger på magen. Min tens apparat har jag med mig och är just nu inställd på 50 x2, dvs högsta styrkan och fortfarande jätte ont...

Klockan blir 18.10 och fortfarande ingen syn av sjuksköterska eller läkare, jag ringer på klockan då jag snart vart här 1 timme utan någon smärtlindring. Sjuksköterskan kommer och säger att läkaren vill läsa igenom mina journaler innan hon ordinerar några läkemedel och att hon även vill undersöka mig först. Jag frågar om hon menar prata med mig eller vad för undersökning? Hon svarar en vaginal undersökning. Jag säger då att jag inte kan utföra en vaginal undersökning utan smärtlindring och ber henne säga det till läkaren, vilket hon lovar att hon direkt ska gå och göra...

Jag ligger där endast med tensapparat och värmesäck som smärtlindring. 

Mellan klockan 18-18:30 ringer jag på sköterskan säkert 3 gånger för att få höra vad som sker med min smärtlindring, för nu har jag legat här med jätte smärta i mer än 1 timme. VAS skulle jag uppskatta till en stark 8: a på smärtskalan.

Klockan 18.40 får jag komma in till läkaren.. Där står en Temgesic framställd, läkaren hämtar 1 glas vatten. För det första så står det i mina journaler att Temgesic inte fungerar för mig som smärtlindring och 2. Temgesic sväljer man inte med vatten utan lägger under tungan? Vilket läkaren borde veta?

Jag förklarar att Temgesic inte funkar för mig och hon blir lite putt och bara ''nehe, vad vill du ha då?'' Jag känner där och då att jag tappar förtroende för läkaren för har man läst på i mina journaler i mer än 1 timme och missat vilka typer av smärtlindring som inte funkar för mig eller inte så blir jag lite ledsen och känner mig inte tagen på allvar. Läkaren frågar flertal frågor om min hälsa och säger sedan:
''Ja då kan du klä av dig nertill och sätta dig i Gynstolen''.
Jag blir helt ställd? Sjuksköterskan ska redan ha sagt till om att jag önskar och behöver få smärtlindring innan undersökning men hon verkar ju inte förstått detta... Jag förklarar att jag inte kan och vill utföra utan smärtlindring för att jag får ont.

Läkaren säger då; ''Nehe, varför inte då? Varför kan du inte bli undersökt vaginalt utan smärtlindiring?''

Jag tror Alex ser på mig att jag börjar nästan gråta och jag känner mig helt förstörd och känner, borde inte en gynekolog veta vad endometrios är för sjukdom och varför när jag har så himla ont att jag inte kan utföra en undersökning vaginalt?

Läkaren frågar mig vad jag vill ha för smärtlindring och jag säger då att jag önskar samma som jag fick i Onsdags, OBS! I onsdags fick jag smärtlindring 10 minuter efter jag kom och innan undersökning och läkaren var kompetent och duktigt, allt som denna läkaren inte var.

Klockan är ca 18.35 dvs detta samtalet har varat i endast 5 minuter. Jag får gå och lämna ett urinprov och en bladder tas på min blåsa. Jag hade fortfarande 2 dl kvar i blåsan efter jag försökt kissat, kanske inte jätte mycket men ja, tydligen kan jag inte tömma blåsan ordentligt när jag har ont.

Jag går ut och lägger mig på min säng igen och väntar på att sköterskan ska ge mig en PVK och morfin intravenöst.
Mellan klockan 19:00-19:20 försöker en sköterska sätta PVK men misslyckas 4 ggr, en annan sköterska kommer och tar över och lyckas sätta PVK på en gång och administrerar morfinet och ett läkemedel emot illamående till mig.

Jag ligger och väntar och under tiden kommer läkaren tillbaka med en annan kollega som är super trevlig och super duktigt. Hon säger att självklart ska jag få morfin innan vaginal undersökning och att ett vaginalt ultraljud antagligen inte kommer visa något. Att vi har 2 alternativ på att gå vidare.
1: att jag läggs in och får smärtlindring om jag inte känner att jag kan gå hem och hantera smärtan själv och att jag på måndag får träffa en duktig läkare som kan endometrios och få hjälp inneliggandes eller
2: att jag åker hem och får ett samtal på måndag från en läkare som kan diskutera hur mitt smärtskov har gått och om jag fortfarande behöver hjälp så kan läkaren och jag prata om vad man ska göra näst.

Jag säger att jag vill åka hem om ultraljudet ser bra ut.

Klockan är 20.10 och läkaren som jag träffade först kommer tillbaka och säger att hennes kollega gick precis till operation så att det vaginala ultraljudet får vänta tills hon är tillbaka? Vilket kan ta mer än 1 timme..
Jag säger då att då går jag hellre hem och blir uppringd på måndag och ligger hemma och vilar hela helgen och tar mina smärtstillande tabletter som jag blir så sömnig på och sover igenom helgen.. Hon säger att jag absolut inte kan gå utan att göra ett vaginalt ultraljud för det kan vara något annat som inte är min endometrios smärta som man kan se? Vilket låter helt orimligt för hur mycket kan ändrats på 2 dagar?
Jag säger att jag inte orkar ligga kvar, jag är helt slut fysiskt och psykiskt efter att när jag i min svåra smärta behövt förklara och försvara mig då läkaren inte kan sitt jobb enligt mig. Hon säger att hon avråder mig från att åka och frågar om hon får undersöka mig vaginalt? Jag säger absolut? Varför måste hon vänta på sin kollega? För lite mer än 1 timme sedan ville hon ändå göra undersökningen själv.

Klockan är 20.10 och det vaginala ultraljudet görs, allt ser bra ut och samtalet med läkaren efter går segt och jag känner att hon inte vet vad hon ska säga, hon är osäker. Vilket jag kan förstå om man inte vet eller kan något om endometrios. Vi säger tack för oss och åker äntligen hem...

I bilen på vägen hem så håller jag igen på tårarna. Det var så jobbigt att förklara och försvara sig och jag kände mig helt tömd på allt. Att vi även missade Alex 25 års kalas var lite jobbigt men när vi kom hem var fortfarande alla kvar och jag orkade fira Alex en stund när vi åt lite tårta och sedan gick jag och la mig och sov.

Nu sitter jag i skuggen på altanen och har sovit i 13 timmar och känner mig fortfarande helt slut. Denna helgen ska jag bara vila och inte göra någonting. På måndag längtar jag efter ett samtal från en läkare som KAN endometrios och KAN hjälpa mig. Jag ska även berätta om hur jag kände efter fredagens besök och fråga om dem inte följer de nationella riktlinjerna för endometrios, att ALLA patienter har rätt till adekvat smärtbehandling när de har ont.... Något jag tycker jag fick 2 timmar försent i fredags... Men nu, nu ska jag vila...

En fråga jag tänker på, ska jag anmäla?

Det enda jag funderar på, är detta något jag borde anmäla vården för? Kanske om vi alla gjorde det varje gång så skulle svensk vård se hur ofta vi blir fel bemötta, behandlade och hur ofta vi blir ifrågasatta?.. Jag vet inte, vad tycker du? Ska man anmäla detta till IVO eller inte?

Gillar

Kommentarer

MARREEKHOLM
MARREEKHOLM,
❤️❤️❤️
nouw.com/marreekholm
MatildaWaern
MatildaWaern,
saralundgrenfang
saralundgrenfang,
Usch, stackare! Jag lider verkligen med dig! Hoppas du mår bättre nu <3
nouw.com/saralundgrenfang
MatildaWaern
MatildaWaern,
Tack vännen <3
nouw.com/matildawaern
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229