Min Årskrönika 2018

Klockan är strax före tolvslaget och det regnar ute, det nya året ska snart börja och Jag, Natalie och Julia lämnar hundarna ensamma hemma för att åka på fest och fira in det nya året. Året som skulle vara vi tre emot världen, ett år som skulle vara vårat och vad mycket jag såg fram emot ett år med mina roomies. Liksom alla högtider i detta land så regnar det även nu, minuter innan klockslaget och året 2018 börjar. Vi tre ska fira med Alex vänner och vad kul vi ska ha det! Tillsammans ska vi fira bort 2017 och glatt välkomna 2018, vårt år.
2018 började kanon, Julia flyttar snart in och nu är vi tre tjejer och 2 hundar som kommer bo ihop, rena rama drömmen! Jag har börjat dejta vad som verkar vara världens bästa kille och är så kär i honom, Alex. En blick ifrån honom och jag smälter. Tänk, detta året kanske blir mitt år? Året jag tar tag i min hälsa, mig själv och lever och jagar mina drömmar tillsammans med vänner och någon som kanske kommer bli min framtida familj?

Januari hinner knappt sluta innan jag snubblar över hunden i trappan hemma hos Alex familj, ramlar och slår i huvudet. Det visar sig att jag fått en rejäl hjärnskakning och får bli inneliggande på Södersjukhuset några dagar. Fruktansvärd smärta i huvudet och Alex är med mig varje dag så mycket som besökstiderna tillåter honom. Vi hade knappt hunnit fira 1 månad tillsammans innan detta hände. Jag blir utskriven från sjukhuset efter några dagar men blir sjukskriven i nästan 6 veckor. Då Alex mor & far åkte iväg till Thailand så spenderade jag min mesta tid sjukskriven hemma hos Alex. Då han pluggar var han hemma mestadels av tiden och jag kände mig så ompysslad. Jag har aldrig träffat en kille som är lika omtänksam och genuint snäll som han är. Jag kände mig så tacksam och lycklig över att jag träffat honom, wow vilken kille!

Februari månad och denna månad var första gången Jag, Alex och Aron åkte ner till mina föräldrar för att hälsa på dem, dvs första gången de träffar Alex. Jag visste redan innan att både mamma och pappa skulle älska honom och visst hade jag rätt. Vi hade några supermysig dagar hemma hos mina föräldrar, bodde på hotell 1 natt i Göteborg och jag fick visa upp min stad för honom. Att få introducera han till min familj och se hur bra han kommer överens med alla gjorde att jag visste redan då att det är han och jag från och med nu oavsett vad som händer. Han är killen jag vill ha, nu och alltid.

Mars månad dyker upp och detta blev början på ännu en nystart för mig, nytt jobb på Karolinska sjukhuset som Undersköterska på Centralintensiven, ett jobb som jag absolut älskade. Denna månaden fick jag även ta ett beslut då jag valde att flytta ifrån mina underbara roomies och in hos Alex familj. Ett beslut som var svårt att ta men som var de rätta att göra. Att Alex familj välkomnade mig med öppna armar är jag föreviga tacksam för, de har varit ett otroligt stöd för mig här uppe i Stockholm de senaste året och min extra familj. Älskar dem från djupet av mitt hjärta. Jag började nu även må bättre efter hjärnskakningen och Alex introducerade mig till att börja gymma, något som jag mot min förvåning tyckte var roligt. Att han älskar att gymma och har koll på alla övningar hjälpte mig att få motivationen jag behövde till att skapa mig en ny hälsosam rutin. Vi åkte även en en gång ner till min familj och firade Påsk med dem, detta var bara andra gången Alex träffat dem men han passar verkligen in hos oss som handen i handsken, och att min hund Aron älskar honom och typ är mer hans hund är min nu är något alla kan se.

April månad blir vår första resa utomlands tillsammans, Paris och i toppen av Eiffeltornet den 15 April firade jag min 24 års födelsedag tillsammans med Alex. Han visade mig runt i ''sin stad'' som han studerat i 6 månader och vi blev nog mer kära än någonsin i kärlekens stad. Att resa tillsammans är verkligen speciellt och så himla mysigt. Att vi sedan blev strandade någon extra dag gjorde inget för det betydde bar mer tid med killen jag älskar. En resa tillsammans i kärlekens stad är något av höjdpunkterna på mitt år. Jag kommer aldrig glömma solnedgången vid Sacre-Coer, picnic i våriga parker och se konst av fantastiska konstnärer. Det var verkligen en magisk resa.

Maj kom som ett solsken och blev starten på en underbar sommar, dagarna blev längre, varmare och ljusare och vilken start på sommarn i Stockholm. Det bjöd på härliga picknickar med tjejkompisar i Tanto, sena kvällar i trädgården med att ligga och sola och underbara promenader med hunden runt om i Stockholm, maj kom lika snabbt som den försvann.

Juni månad var redan här och ett sjukhusbesök blev ombytta roller då Alex operera sin näsa så han skulle kunna andas normalt och jag fick i 1 vecka stå ut med en bedrövlig lukt då han inte tagit ut en kompress från näsan. Midsommar firades ute på landet hos hans föräldrar med samma äckliga näsa.. Även denna högtid regna det såklart.. Aron var inte med oss under midsommar utan hade åkte till sin gamla dagmattefamilj i Göteborg på sommarlov.. Det var tomt utan honom.

Juli månad började med en resa till Kreta med hela Alex familj, en resa jag inte kommer glömma i första hand, den familjen vet verkligen hur man njuter. Ligga på stranden och sola hela dagen, äta god mat och spela spel var verkligen livet. Att alla andra blev brunare än jag och att jag flagna redan veckan efter kanske inte var lika roligt, denna familj blir helt galet bruna.. Fotbolls VM för sverige gick inte lika bra som man hoppats på men att sitta på en Bar på Kreta med massa andra svenskar var speciellt och roligt, vilken fest vi hade ändå! Göteborg blev det en resa till där jag jobbade under ED sheerans konsert som Alex och hans familj gick på, det var säkert över 35 grader dem dagarna jag sprang runt på Ullevi och tog hand om uttorkade gamla fans som köat flera timmar i solen. En helt underbar konsert var det, musik är verkligen en del av mina sommar.

Det hade knappt hunnit bli Augusti innan mina sjukdomsproblem började krypa in på mig. Magen gjorde ont nästan konstant och smärtan började bli outhärdlig. Av och till kom smärtskoven och jag är så tacksam över att jag kunde åka med till Göteborg och Gotland på 1 veckas äventyr med mina gamla roomies. Jag, Julia, Natalie, Zacke och Aron hade en helt underbar vecka. Kommer aldrig glömma hur mycket vi badade och solade den veckan och hur mysigt det var med roadtrip med detta gäng. Trots att airconditionen dog på resan ner.. Inte förrän nu hade jag hämtat Aron från dagmatten och det har gått säkert 3 månader sedan jag sist såg honom. Vi åkte på spa, spelade kort utomhus sent på kvällarna, åt frukost på verandan och badade minst 3 gånger varje dag. Livet var helt underbart!

Sedan kom problemen. Smärtan och ovissheten om vad som händer näst. Sommaren blev inte riktigt som planerat och sjukhusbesöken blev flera. Jag fick under Augusti och September invänta en operation som skulle resultera i diagnosen Endometrios. Jag fick ligga på IVA 3 dagar pga dyspne utav smärtor av fynden de hitta i min buk, endometrios. Vad som skulle bli en dagoperation slutade i 1 veckas vård på sjukus. Jag och Alex har nu blivit proffs på hur man har som tråkigast på sjukhus.. Så extremt tacksam över att han satt vid min sida nästan 24/7 och var mitt stöd. Trots att det var jag som låg där och hade extrem smärta och var sjuk så vet jag att han led minst lika mycket som jag. Det kan inte vart kul att suttit där och hålla min hand och vetat att man är hjälplös och det enda man kan göra är att finnas.. Men det räckte för mig. Han är min klippa verkligen.

Oktober månad kom och så gjorde även november månad. Sjukskrivningarna började bli en vardag och krämporna efter operationen såg jag inget slut på, är det såhär det skulle vara nu? 20 tabletter om dagen och vara instäng i vår lägenhet?
För juste, vi flyttade till Kungsholmen och skaffade vår första lägenhet ihop, Jag, Alex och Aron. Och som vi trivs! Men tiden går & ett beslut jag tänkt på många dagar kom sedan till punkt. Jag ringde och sa upp mig ifrån mitt absoluta drömjobb som undersköterska på centralintensiven för att hitta ett lugnare, mindre stressigt jobb som skulle ge mig rutiner i mitt liv.

December månad kom och jag började på Gynekolog mottagningen GYN Stockholm på St.Görans sjukhus. Min endometrios verkar nu lugnat ner mig och från 20 tabletter om dagen till 4 verka ändå helt rimligt. Ett mån-fre jobb 8-17 tog lite tid att anpassa sig till och trots att mitt hjärta alltid kommer brinna starkas för akutvård så var lugnet och rutinerna med detta nya jobb som att jag äntligen kunde andas ut och slappna av. Julen närmade sig och Jag, Alex och Aron åkte ner till Göteborg för att fira jul med mina föräldrar & familj. Jag tror inte det var förrän då som jag insåg hur mycket jag saknar min familj och närheten till dem. Jag vet att det var mitt val att flytta till Stockholm men jag tror aldrig jag tänkte på hur saknade till att ha så nära hem till min familj skulle vara. Så att fira jul med dem var det perfekta slutet på året.

Men saken är ju den att året är inte slut förrän Nyårsafton kom och 3 dagar innan den kom åkte jag in till akuten med akuta buksmärtor och endometriosen spökade igen. Det blev tre dagar på Avd 72 med smärtlindrings dropp & nyår blev kanske inte samma hit som förra året utan blev en lugn sådan hos Alex familj med god mat, massa spel & två hundar som mer än gärna hade sluppit raketer och smällare.

Jag antar att mitt 2018 inte blev riktigt som jag hade tänkt mig. Det har verkligen varit en bergochdalbana detta året och jag har lärt mig så mycket, båda om mig själv men även av andra runt omkring mig. Jag är ibland starkare än jag tror och jag har under detta året träffat och lärt känna fler tjejer med endometrios som är helt fantastiska. Jag har vart på flera underbara resor med vänner och familj som verkligen betyder allt för mig. Jag har världens finaste hund som är som mitt extra hjärta, utan honom skulle jag inte klara mig. Sen har jag världens finaste pojkvän som har mitt hjärta. Han är den mest omtänksamma, snälla, och genuint fina människa jag någonsin träffat. Han är verkligen mitt allt och det bästa med 2018 har nog varit honom, eller ja, oss! Han är min familj och jag längtar verkligen till att se vad 2019 kan erbjuda oss.

Jag hoppas att 2019 blir bättre än 2018 när det gäller min hälsa, att jag ska hålla mig friskare och må bättre. Att jag ska kunna träna, leva och göra som jag vill utan att känna mig hindrad utav sjukdom.
Jag hoppas att 2019 blir ett år som jag kan se lite mer av världen med mina närmsta & ett år som jag och mina närmsta kommer närmare oss själva och våra mål. Jag hoppas att 2019 blir en lika underbar sommar som 2018 och att jag och mina roomies kan göra ytterligare en one of a kind roadtrip tillsammans.
Jag hoppas att 2019 blir året som jag kan utvecklas som person och bli bättre, att jag ska våga mer, släppa ner min gard lite oftare, lära mig att säga nej men även lära mig att prioritera att säga ja. Att jag ska kunna se mig i spegeln varje dag utan att klanka ner på mig själv, min kropp & utseende. Att jag ska lära älska mig själv, hela mig precis som jag är trots brister och sjukdomar som jag kanske inte kan hjälpa. Att jag ska bli jag, den bästa jag som jag kan vara, för det förtjänar jag. Det gör jag verkligen.


​Här kommer lite utplocka av bilder från mitt 2018! 

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229